Västerdalsbanans slut. / Rattmuffens vänner vann.

http://svt.se/2.33557/1.2639030/sista_persontaget_har_gatt

http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4187537-leif-kor-sista-persontaget

http://www.dalademokraten.se/Vasterdalarna/Sista-persontaget-rullade-in-pa-den-folkfyllda-stationen/

Västerdalarna är unikt på många sätt och i huvudsak positivt. Men när det gäller Västerdalsbanans överlevnad och utveckling har jag slagits av den konservatism och bakåtsträveri som så många har företrätt. Att aktivt motverka en infrastruktursatsning genom glesbygd/landsbygd får kanske betraktas som unikt i det här landet. Ledarskribenten som använt egen sida och spaltkilometrar emot och näringslivsföreträdarna som i ett protokoll, till och med skrev att man aktivt skulle motverka en järnvägssatsning med utbyggnad till Sälen.

Ja, nu har rattmuffens vänner vunnit över oss som tror på snabba och miljövänliga transporter, även på landsbygden. Det är sorgligt!

Att skriva en bok.

”Att skriva en bestseller” heter en bruksanvisning av Leffe Delo. Denne man och lektör ledde en skrivarkurs på Vänsterhörnet i går för ett dussin författarämnen med vänsteranknytning.  Dom flesta närvarande har nog burit på författardrömmar och även skrivit en hel del lyrik/krönikor eller noveller. Men att skriva en roman eller en biografi, njae, det kräver tid, tålamod och struktur. Det vill säga, det som de allra flesta saknar, känns det som.

Hur som helst lyckades denne kursledare ändå ingjuta en hel del mod i kursdeltagarna, som efteråt kunde konstatera att ”ja va … , man kanske skulle ge det chans”.

För egen del har jag en del skrivuppslag med historisk anknytning, där människoöden, lukter och dåtidens umbäranden skall leda oss fram i nutid. Självdiciplin är inte min starka sida, det är om man istället skulle locka fram sina maniska drag och tillsammans med den välkända och ”fruktade” envisheten skrida till verket. Frågan är väl om Pia skulle stå ut, med det också?

Att cykla ute, utan att vara.

 Min gamla Bianchi 838 Rekord är nyrustad med rakt styre, nu sadel, nya trampor och växelspakar flyttade från ramen till styret. Riktiga stänkskärmar sitter nu också på. En riktig racer har blivit en gubbracer.

I dag fick jag för mig att jag skulle göra en lite längre sväng med cykeln, för att testa formen. Kvarnsveden – Aspeboda – Ornäs – Domnarvet – Kvarnsveden var den tur jag planerade och gav mig ut på. Som vanligt är skallen yngre än kroppen, så jag startade  i ”högt”  tempo och det gick riktigt fort förbi Aspeboda kyrka, i Vassbo började det sticka lite i låren. När jag passerade Ornäs var det tungt av bara f-n. I Barkargärde hade jag redan bestämt för att gå i ”Gammelgårdsbacken” och där var benen stumma som Uffe Åhmans trumpinnar. Sedan gick det sakta hem till Kvarnsveden. Turen tog 1 tim.  20 minuter. Nu känns det som om man varit ute och cyklat.

Slö bloggare, men aktiv i övrigt.

Borde skriva mer, mycket mer! 

Håller på med hemmabygget, jobbar och opinionsbildar lite. se länk: http://www.dalademokraten.se/sida/id/150501/

Nya allrummet är nästan klart och en läsfotölj med fotpall är beställd hos MIO. Det blir kanon, en lugn filosofisk hörna för en stressad virrpanna. Risken är väl att Pia får väcka gubben varje kväll, när han somnat och dreglat ner myströjan, efter två lästa blad i någon utredning. 

På det hela taget är jag väldigt nöjd med både köket, matrumet och nu det färdiga allrummet. Nu återstår nya entren, hallen och toaletten.

Mer 60-tal / Farsan och syster Yster (Marianne)

Farsan och syster Yster i den nya lägenheten på Torget 1C i Vansbro. Om ett par år så går flyttlasset till Borlänge och kvarteret Palsternackan (Nya Bullermyren)

Farsan är nog hemma efter att ha varit utlånad till Tomteboda eller Centralen. 1964 fick han en tjänst på järnvägen i Borlänge och året efter följde familjen efter.

I köket på bordet ligger Aftonbladet och ett paket Greve Hamilton och i askfatet ligger pipan. Morsan läser Allers och är hemma och sköter ungarna (jag, Marianne, Lars).

Tidigt 60-tal.

 Jag och syrran utanför ”personalen” i Vansbro i början på 60-talet.

Klinkergolv och politik.

Nya hallen har fått sitt klinkergolv (nästan färdig), disken förtsätter att bli ren i tvättstugans diskho och det politiska livet är intressant.

Jag måste säga att familjen Lindströms enkla boning så sakteliga börjar bli nästan lite exklusiv, åtminstone ur ett ”kvarnsvedsperspektiv”. Det nya matrummet blev vackert och funktionellt, köket blir bra och golvvärmen i utbyggnaden är nu påslagen. Varma golv är underbart! Hur som helst är arbetsinsatsen betydande och vi är faktiskt värda lite ”njutning” och självaktning, mitt i allt rot. Det senaste inslaget är som sagt ett nylagt klinkergolv i den nya hallen.

DT:s kulturchef Jens Runnberg har intervjuat mig om Borlängepolitikens klimat, struktur och göranden. Vad jag förstår var DD:s Robert Sundbergs ledare  om ”den osminkade Borlängepolitiken” en liten inspirationskälla för att ta itu med Lindströms tyckanden och övrig rollbesättning i Borlänge. Kan bli mycket intressant!

Sandra 19 år

Min unge fyller 19 år i dag,. Bor och jobbar i England och är och förblir pappas jäntunge hur gammal hon än är.

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.

Totta

Jag träffade min fru Pia i slutet av oktober-99.  Mitt liv var vid den tidpunkten smått kaotiskt, nyskild och ungarna (5 och 7 år) bodde hos mamman, 22 mil bort.  Jag kom ihåg att vi nära inpå första träffen och nyförälskade var och lyssnade på Totta Näslund. Totta är borta men både musiken och kärleken till Pia består.

En byggares klagan

Egentligen borde det börja ”spritta” i kroppen för byggherre Lindström, nu när det mesta av skitgörat är gjort på tillbyggnaden. Nu ska golv läggas, det ska tapetseras, målas, listas, sättas in ett nytt kök, kaklas och allt det där som folk säger är såååå roligt. Jag är ledsen, men jag känner mig trött och orkeslös. Vackra sommardagar har förspillts när jag bl.a. sågat OSB-skivor, satt upp gips, salat ut och isolerat.

Min fru Pia har hjälpt till, uppmuntrat och skött det mesta av alla andra måsten i ett hem. Utan henne hade gubben Lindström suttit på trappen och ”spelat läpp” för länge sedan.