Borlänge och skuldberget

Borlänge och skuldberget

Sedan drygt tjugo år sedan är portalparagrafen i kommunallagens ekonomikapitel att ”kommuner och landsting skall ha god ekonomisk hushållning”. Vad är då ”god ekonomisk hushållning”? Ja, på den frågan finns det säkert många svar och synpunkter. Som jag tolkar det så ska resultatet (bokslutet) vara på en nivå så att det realt och långsiktigt konsoliderar ekonomin, exempelvis kan det vara en vinstambition på 2%.

I Borlänge kommun har vi i dag en kombination av tillkortakommanden, som snarare kan liknas vid en giftig ekonomisk cocktail, än en sund ekonomisk hushållning.

• Stora skulder ( 3 826 mnkr lån + 1 168 mnkr pensionsskuld = ca. 5 miljarder)

• Hög kommunalskatt (17:e plats i landet med 22,66 kr, vilket är 1.98 kr över rikssnittet)

• ”Obligatoriskt” driftunderskott

• Kvalitetsbrister i kärnverksamheten.

• Låg soliditet i kommunkoncernen.

Vänsterpartiet har föreslagit en mängd åtgärder genom åren för att komma tillrätta med situationen, exempelvis:

• Oberoende granskning av kommunens ekonomi.

• Minskade investeringar.

• Obligatoriska amorteringsplaner vid borgenslån till de kommunala bolagen.

• Ett ”nystartspaket”.

Det politiska problemet och det demokratiska underskottet består i att de stora lånen och därmed tillgångarna är bolagiserade. D.v.s. att debatt, beslut och bedömningar i dessa oerhört viktiga frågor sällan eller aldrig sker i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Vi amorterar inte på våra lån, eftersom det anses av majoriteten vara en del av den ”sunda ekonomiska hushållningen”.

Tack vare den historiskt monopolitiska situationen i Borlänge har det här aldrig tidigare uppfattats som ett problem, ett parti = en vilja =en kommun =en kassa. Idag har socialdemokraterna 24 mandat av fullmäktiges 61. Med andra ord har den politiska situationen förändrats, men tyvärr inte synen på ekonomin och inställningen till alternativa förslag. Jag menar att situationen och kombinationen av brister i den kommunala ekonomin försätter Borlängeborna i ett ytterst prekärt läge. Vad händer vid en räntehöjning eller om vi tvingas skriva ner våra tillgångar?

Låt oss åtminstone ha som första ambition, att få ner skuldbördan och skaffa oss ett utrymme genom att med en tydlig och för Borlängeborna känd plan, amortera på våra lån. Det är ett beslut som borde kunna tas i Borlänges direktvalda politiska församling.

I Borlänge är nyttoambitioner på väg att övergå i en hämmande ekonomisk belastning.